skepnadsskiftaren.blogg.se

Stan var full av liv trots att klockan var över fem när vi parkerade cyklarna bland hundra andra på torget. Båten som var ombyggd till en restaurang guppade nere vid hamnen och det var fullt av människor som satt och åt i solen och njöt av kvällsvärmen. På bänkarna utanför galleriorna satt ungdomar och åt mjukglass och duvorna traskade omkring på plattorna i hopp om att hitta något ätbart som trillat ner.

- Vi börjar på Gina tycker jag. Dom har en sån där snygg bandeau i neonfärg som jag kan tänka mig under min nya klänning. Ell var svag för neonfärger. Speciellt på sommaren när hon hade fått färg och hennes ljusa hår hade blivit ännu ljusare av solens blekande effekt. Hon hoppade in i ett provrum på Gina Tricot med minst 6 olika klänningar och korta jeansshorts.

- Jag trodde du hade en klänning redan?

- Jo, men jag insåg att du skulle vara mycket snyggare i den än jag så jag måste köpa något nytt så att du inte snor båda bröderna Ferraris blickar av mig!

- Jag provar dom här shortsen här bredivd dig, kom ut och visa när du fått något på dig!

Att gå på shoppingtur med Ell var kul, hon var riktigt modeintresserad och kunde få nästan vad som helst att matcha bara på sättet hon bar upp kläderna. Ell var lite längre än jag och hade dom längsta och snyggaste benen man kunde tänka sig, vilken tjej som helst skulle vara avundsjuk på hennes ben. Hon visste om det och gick nästan alltid i lite för korta shorts och klänningar. Jag hade inte lika fantastiska ben, men jag var ändå smal och ganska fit tack vare att jag alltid varit träningsintresserad och hade alltid hållt på med minst två sporter samtidigt. Just nu var det dock bara gymmet som stod för min träningstid. Men det jag var mest nöjd över var mina ögon, dom var mörkbruna längst ut men blev grönare in mot pupillen. Jag hade mörka, långa ögonfransar som jag sällan behövde måla vilket jag var väldigt tacksam för eftersom att jag tyckte det var mest besvärligt att behöva använda smink. Dom små fräknarna på min näsa hade jag dock klarat mig utan, även om dom inte var så många och syntes mest på sommaren, så var det en sak jag störde mig på och brukade försöka sminka över när jag hade energin till det.

Shoppingrundan på stan fick bli ganska snabb eftersom att affärerna började stänga redan klockan sex och även om några köpcenter hade öppet längre så hade vi hittat det vi skulle ha.

Vi cyklade hemåt tillsammans, Ell sov ofta över hos mig eftersom jag bodde själv och hon kände sig i vägen hemma när hennes mamma hade börjat träffa en ny man. Vi stannade på affären och köpte lite snacks och hyrde en film. Skolan hade börjat på en onsdag i år, en konstig dag om du frågar mig, en skön start på året om du frågar Ell, så det var inte länge kvar till fredagen.

Vi pratade på hemvägen om hur det skulle bli, jag kände fortfarande en olustig känsla i magen när jag tänkte på att jag inte hade pratat med Simon på två veckor efter att jag förklarat för honom hur jag kände och nu bjöd han med oss på grillfest. Tänk om det skulle bli stelt och ingen visste vad vi skulle säga till varandra? Men viljan att få träffa Kevin igen och kanske lära känna honom bättre vann helt klart över mitt dåliga samvete. Den kvällen somnade jag innan filmen ens tagit slut och sov tungt hela natten. Det enda som störde min sömn var en mystisk dröm...

 

Jag springer barfota genom skogen. Fötterna gör ont av kottar och stenar, men jag hinner inte känna efter. Känslan av att vara jagad är för stark och jag känner pulsen bulta hårt i huvudet.

Håret fastnar i grenarna och jag river mig på armen, jag andas fort och paniken är nära.

Jag hör inte det som jagar mig, men jag kan känna det och det kom närmare. En del av mig vet att det inte är någon idé att springa, jag har redan förlorat den här jakten, jag kommer bli fångad. Men rädslan driver mig framåt och jag försöker skrika på hjälp men ingenting hörs i den tunga nattluften förutom mitt hårt bultande hjärta och grenar som knäcks under mina fötter. Plötsligt tar skogen slut och jag kommer ut på en äng, gräset är fullt av dagg och fullmånen lyser upp mörkret i en obehaglig blå nyans. Jag fortsätter springa upp för ängen som höjer sig i en kulle, jag kan inte se vad som fanns på andra sidan men jag känner att vad det än är så är det bättre än det som finns bakom mig. Halvvägs upp för kullen känner jag hur mina steg blir segare, jag försöker fortsätta springa men benen vill inte lyda, det går i slow motion. Det som jagar mig kommer snabbt närmare, jag tvingar mig själv att vända huvudet för att se vad som finns bakom mig och ser ett par lysande röda ögon stirra rakt på mig från skogsbrynet. Varelsen är grov och muskulös, inte mer än en meter hög och har kolsvart päls. Svansen svänger smidigt när den tar tre snabba steg ut på ängen och blottar tänderna i något som ser ut som ett leende. Den liknar en stor varg, om det inte hade varit för den svarta pälsen och dom röda ögonen. Jag försöker skrika igen när paniken tar över mina sinnen, men inget ljud kommer ut. Plötsligt släpper spärren i mina ben och jag börjar springa upp för backen igen. Jag känner på mig att om jag bara kan komma över toppen så kommer jag vara i säkerhet.

Nu är vargen så nära att jag kan höra fotstegen bakom mig i gräset, plötsligt ändras dom, mjuka dunsar övergår i tunga galloperande hovsteg. Jag vänder mig om igen och ser en enorm, svart häst med samma lysande röda ögon skena över gräset. Den långa lockiga manen fladdrar med farten och den frustar ljudlöst, jag kan se näsborrarna vidga sig och andedräkten ånga förbi sidorna på det enorma huvudet. Mina ben viker sig plötsligt under mig och jag känner hur jag faller, händerna stöter hårt i det blöta gräset och jag snurrar runt så jag ligger på rygg. Hästen är bara ett par meter i från mig, jag drar ihop knäna och sätter händerna för ansiktet. Mellan fingrarna ser jag hur hästen reser sig på bakbenen och jag är säker på att jag kommer dö när jag ser dom stora hovarna sparka i luften ovanför mitt huvud. Precis när hovarna är på väg att slå ner stiger solen upp bakom kullen och med ljuset försvinner hästen som en skugga.

 

Jag vaknade av att väckarklockan ringde och Ell som slog mig med en kudde i huvudet.

- Upp och hoppa, Törnrosa! Det är torsdag idag och vi ska vara på skolan om en halvtimme,

din klocka har ringt typ 7 gånger nu och du vägrar vakna!

Va? Hade jag sovit så hårt att jag inte hade hört mobilens väckarklocka? Jag som annars brukade vakna för minsta vibration. Nattens dröm gjorde sig svagt påmind i mitt bakhuvud och jag försökte trycka tillbaka den. Det var bara en obehaglig dröm, även om den hade känts mer som ett minne som smygit sig tillbaka i mitt undermedvetna. Solen sken starkt genom fönstret och värmde upp golvet i det lilla huset, Ell var redan fullt påklädd och sminkad.

- Jag har redan bestämt vad du ska ha på dig, kläderna ligger på stolen och skorna står vid dörren! Du måste ju vara snygg idag om vi råkar stöta på Kevin! Hon såg på mig och blinkade.

- Jag cyklar till skolan, ses om en halvtimme! Ell smällde igen dörren och jag satte mig upp i sängen.

På stolen som agerade sängbord i brist på plats hade Ell lagt ett par ljusa jeansshorts, spetsleggings och en vit blus. Jag log när jag tänkte på hennes omtänksamhet, men spetsleggings var ingenting för mig. Jag bytte dom korta shortsen mot ett par ljusa jeans som jag vek upp ett par gånger, slängde på mig en vit t-shirt och gick tillbadrummet för att borsta tänderna. Jag hoppade till lite när jag såg mig själv i spegeln, ögonen var rödsprängda och såg insjunkna ut på grund av dom mörka ringarna. Håret var tovigare än vanligt och hela utrstrålningen från flickan som tittade tillbaka på mig från spegeln fick mig att rysa. Hur kunde jag se ut såhär efter tio timmars sömn?

Jag gjorde mitt bästa med att försöka täcka påsarna under ögonen med concealer och borsta ut dom värsta tovorna ur håret, men spåren från min mardröm sken fortfarande igenom.

I hallen hade Ell ställt ett par vita pumps med en liten lapp i ena skon där det stod "Till och med dina ben kommer se sexiga ut i dom här, xoxo". Jag log för mig själv, men ställde tillbaka pumpsen i garderoben och drog på mig mina vita converse. Kanske att jag kunde ta på mig dom imorgonkväll, men idag var faktiskt bara en vanlig dag på skolan och om det nu var sant att skorna skulle vara det som krävdes för att mina ben skulle se sexiga ut så ville jag spara den chansen. Dessutom ville jag känna mig bekväm idag om jag skulle stöta på Kevin igen, jag var inte stolt över mitt första intryck igår vid tjärnen och var fast besluten att jämna ut det nästa gång vi möttes. Jag tog upp den lilla burken med försvarets hudsalva som jag alltid hade i handväskan, låste dörren och gick till bilen.