skepnadsskiftaren.blogg.se

När hissen stannade och jag gick rätt ut i en stor hall hade jag förväntat mig en stor lägenhet i trendig stil, men det enorma rum som mötte mig kunde mer liknas en lobby på ett lyxhotell. Från hallen gick vi rakt ut i ett stort rum, med öppen planlösning, som var delat i ett kök till vänster och vardagsrum till höger. Hela väggen rakt fram var i glas från golv till tak och man kunde se hela staden. Jag gick rätt fram mot fönstren, ner för en liten trappa med två steg till en fyrkantig platå där det stod en liten soffa och en golvlampa, från platån fanns en dörr i glasväggen ut på en jättelik terass.

- Får jag gå ut? Jag var helt tagen av den fantastiska lägenheten och utsikten, för en stund glömde jag bort vem jag var i sällskap med och kunde inte ta in alla intryck som sköljde över mig.

- Visst, jag kommer på en stund, ska bara kolla till maten.

- Jag visste inte ens att det fanns sådana här fantastiska lägenheter i den här staden! Jag öppnade dörren och gick ut på terrassen. Längs med räcket vid kanten fanns två rader med infällda spotlights som lyste upp golvet, två solsängar stod i ena hörnet med ett litet bord och i andra änden ett bord med sex stolar och ett stort, vitt parasoll. Jag gick fram till räcket och lutade mig över, luften ute var fortfarande varm och det hade precis börjat skymma. Jag kunde se över hela staden, hamnen på båda sidorna och ända bort till bron som gick över till den lilla tjärnen där vi brukade bada. Mina tankar gled genast iväg till Kevin med bar överkropp på stranden och den fartfyllda motorcykelturen över bron med hjärtat i halsgropen, jag kom på mig själv med att le och tänka på hur annorlunda det kändes med honom, inte bara för att han i allra högsta grad var en annorlunda människa, jag hade aldrig mött någon som Kevin förut, men de känslor jag hade börjat få för honom kändes starkare än jag någonsin känt förut. Visst hade jag alltid haft lätt att bli kär, men med Kevin var det inte samma sak som de flörtar och kortare förhållanden jag haft tidigare. Jag var så upptagen i mina egna tankar att jag hoppade till när jag kände en hand som drog undan mitt hår i nacken, jag hade inte hört honom komma ut och min kropps respons på hans beröring var omedelbar. Hjärtat började med en gång slå snabbare och andhämtningen blev tyngre, jag blundade och njöt av att ha honom så nära mig.

- Vad vackert det är, jag önskar jag bodde så här.

- Det är fint, men det finns vackrare ställen i världen. Jag vände mig om och såg upp på Kevins ansikte, han såg ut över staden och hade något drömmande i blicken.

- Det vet jag ingenting om, jag har aldrig varit utanför norden, suckade jag. Han såg ner på mig med dom mildaste bruna ögonen och ett svagt leende jag inte sett hos honom förut, det fick honom om möjligt att vara ännu vackrare och jag fick bita mig i läppen för att stoppa en impuls att röra honom.

- Jag hoppas att jag kommer få chansen att visa dig världen någon gång, den är fantastisk. Jag log mot honom och vi stod och bara såg på varandra en lång stund, det var konstigt, inte för att det på något sätt blev en obekväm stämning, snarare tvärt om. Ingen av oss ville bryta ögonkontakten, för varje sekund vi såg på varandra blev spänningen starkare och det kändes som att det kastades blixtar mellan oss som nästan gick att se med blotta ögat. Jag lyfte försiktigt handen och drog fingrarna sakta över hans käklinje och upp genom håret utan att släppa honom med blicken.

- Jag gillar din smilegrop. Han strök med tummen över min kind och jag lät min hand vila vid hans axel samtidigt som jag lät fingrarna leka med hans hår i nacken. Jag skulle kunnat stå och bara tittat på Kevin hela kvällen, men min mage avslöjade hur hungrig jag var, jag hade trots allt inte ätit sedan lunch. När min nervositet nu började släppa gjorde hungern sig helt klart påmind.

- Jag hoppas du inte är vegetarian, flinade Kevin och tog min hand. Vi gick tillbaka över terassen och in i lägenheten, det doftade gott av maten och jag passade på att ursäkta mig och fråga vars toaletten var medans han dukade fram. Jag gick genom lägenheten på jakt efter toaletten och tog tillfället att titta ordentligt på lägenheten som var inredd i en väldigt modern, minimlistisk stil. När jag hade passerat vardagsrummet kom jag ut i en hall med fyra dörrar, två av dörrarna stod på glänt och jag fick en skymt av ett kontor på vänster sida med samma fantastiska glasvägg och utsikt som vid terrassen. Bakom en annan dörr fanns ett enormt sovrum med en rund säng, jag funderade kort på om det var Kevins sovrum och kom att tänka på att han sa att det var första gången han bjöd hem en tjej. Det lät väldigt konstigt med tanke på hur han såg ut, han måste ha menat första gången till just den här lägenheten, dom hade trots allt inte bott särskilt länge i norra Sverige och han hade kanske haft mycket med flytten och annat och helt enkelt inte haft tid. Någonstans inom mig kände jag mig ändå speciell, första gången i den här lägenheten alltså. Kanske skulle jag få bli den första att dela säng med honom här, tanken gjorde mig nästan yr. Jag hittade toaletten lite längre fram bredvid en bred trappa som avslöjade att den stora lägenheten hade en hel våning till, jag var lite nyfiken att gå upp och titta, men bestämde mig för att låta bli. Istället gick jag in i vad som kan ha varit det största badrummet jag någonsin sett. När jag en stund senare stod och tittade in i min spegelbild och undrade varför man hade två handfat i ett badrum, suckade jag djupt och försökte förbereda mig mentalt inför middagen. Mina grönbruna ögon såg pigga ut och mina rosiga kinder avslöjade att jag var lite spänd på vad som skulle hända ikväll. Lockarna i håret hade börjat falla ur och jag funderade på att sätta upp allt i en snodd, men lät bli. Jag hade tänkt ut en plan för hur jag skulle dels undvika pinsamma tystnader, men också hur jag skulle få Kevin att svara på alla mina frågor. När jag kom hem ikväll tänkte jag ha ett mycket klarare perspektiv på hela den här underliga situationen och framför allt vars jag och Kevin hade varandra. När jag tänkte på hur han fick mig att känna mig, blev jag lite rädd. Om det faktiskt var som det kändes, att den här fantastiska mannen var på väg att svepa mig över kanten för första gången i mitt liv, var jag tvungen att vara helt säker på att han kunde bära mig. jag var tvungen att kunna lita på Kevin för att helt kunna öppna mig för honom och än fanns det för många frågetecken som måste rätas ut. Men för en gångs skull kändes det som att jag verkligen ville få veta allt om honom, hans mystiska sätt skrämde mig inte längre, det fick mig inte att tvivla på honom eller att känna mig osäker. Jag ville veta alla Kevins hemligheter, jag ville dela dom med honom, lita på honom och se vars det vi hade kunde leda oss. Min inre röst som tidigare hade försökt stoppa mig sedan jag såg Kevin första gången hade helt tystnat, men då visste jag inte att jag inte borde försökt kväva den rösten så fort, eller hur rätt den hade.

När jag kom tillbaka till köket stod Kevin längst in vid ett bord som var dukat med glas, bestick och servetter på en vit duk. På bordet stod också en ishink med vad som såg ut att vara en flaska champagne och en korg med bröd. Kevin tittade upp när jag gick upp för dom två trappstegen till köket och kom fram och tog min hand. Han ledde mig till bordet och drog ut stolen, som en riktig gentleman. Jag visste inte riktigt hur jag skulle bete mig, jag kände mig inte alls nog fin eller väluppfostrad för det här, ingen var så här trevlig nu för tiden, speciellt inte i våran ålder. Även om jag kände mig lite obekväm var det något med Kevins sätt som fick honom att kännas otroligt manlig och självsäker, och det smittade av sig, fick mig att känna mig som det viktigaste i världen just nu. Han visste helt klart hur man fick en kvinna att känna sig uppskattad.

- Jag måste i förväg be om ursäkt för hur maten kan smaka, skrattade han efter att vi satt oss ner och jag kunde se en glimt i hans mörka ögon, var han lite nervös?

- Även om min mamma var en av Italiens bästa kockar enligt mig, det lilla jag minns och har fått berättat för mig, så verkar tyvärr varken jag eller Kim ha ärvt hennes talang. Min syster däremot, är fantastiskt duktig på att laga mat. Här i lägenheten har vi signora Paoli som brukar hjälpa till med det mesta i hushållsväg, hon har dock fått ledigt ikväll och därför tänkte jag göra ett försök med middag, men som sagt, jag kommer inte ta det så hårt om du tycker att det är oätligt, faktum är att jag har bokat bord ute på en av restaurangerna i stan om så är fallet. Jag skrattade högt när Kevin reste sig upp, bugade som en kypare, tog servetten över armen och gick för att ta ut maten ur ugnen. Jag skrattade ännu högre när han skulle ställa upp brickan med klyftpotatis på diskbänken, men halkade till så att ett tiotal potatisar ramlade på golvet och han hoppade bakåt för att akta sig från den varma maten så att ännu ett par potatisklyftor gled av plåten samtidigt som han svor en lång rad på vad jag antog var italienska.

- Vad tror du, ska vi bara ge upp och gå ner till restaurangen på en gång? Suckade han och såg på mig med ett höjt ögonbryn, jag kunde inte sluta skratta och fick inte fram något svar, mitt skratt verkade smitta av sig och jag såg att Kevin pressade ihop läpparna för att inte börja skratta själv, men han kunde inte hålla tillbaka när jag tvingades kolla upp i taket och torka bort en skrattår. Han såg så fantastiskt bekymmerslös ut där han stod med grillvanten på ena handen och stekspaden i den andra och skrattade hejdlöst, framförallt var han otroligt sexig trots att han stod i ett kök med potatis över hela golvet.

- Det är ju tur att jag underhåller fröken i alla fall. Tror du vi klarar oss på dom potatisar som ligger kvar på plåten?

- Jaa, fnittrade jag när jag lyckades hämta luft igen. Det räcker alldeles utmärkt, tappa inte ut det vi ska ha till bara för jag stannar gärna kvar här hos dig ikväll. Middagen fortgick utan fler missöden och efter att ha ätit vitlöksbröd, klyftpotatis, oxflié, chokladbakelser som signora Paoli tydligen gjort i ordning tidigare under dagen (jag älskade redan hennes matlagning bara efter att ha smakat den där efterätten) samt druckit ett par glas av både champagne och ett fint vin som jag aldrig hört talas om tidigare var jag både mätt och lite salongsberusad. Maten hade smakat riktigt bra trots Kevins bristande självförtroende och vi hade hunnit småprata om det mesta. Jag hade berättat om min familj, vars jag kom ifrån, varför jag hade flyttat upp till norra Sverige och om Ell, medans jag hade fått veta att Kevins båda föräldrar gick bort i en tragisk båtolycka när han bara var fyra och att han, Kim och deras storasyster Katy hade växt upp hos deras faster i England, sex år senare hade dom flyttat till Sverige när deras farbror fått ett jobb i Stockholm. Kim och Tyra, som funnit varandra i huvudstaden, hade följt med när Kevin ville läsa en kurs på universitetet här om dokumentärfilmproduktion. Kim arbetade som mc-konsult, byggde, sålde och reparerade Harley Davidson-motorcyklar i stan och Tyra var frisör. Dom arbetade mest för att underhålla sina intressen, pengarna dom tjänade var obetydliga eftersom syskonen hade ärvt en större förmögenhet när deras föräldrar dog. Katy hade flyttat tillbaka till föräldrarnas hus i Italien några år efter att dom kommit till Sverige och bodde nu där med sin man och sin tvååriga son. Förutom lägenheten här i norra Sverige och herrgården i Italien ägde syskonen fyra hus till på olika platser i världen. Min livshistoria kändes väldigt blek efter allt Kevin berättat och jag visste inte riktigt hur jag skulle fortsätta, eller hur jag skulle väva in alla dessa frågor jag fortfarande hade. Jag bestämde mig för att gå rakt på sak och tog en stor klunk vin och hoppades på att det skulle ge mig lite extra mod. Trots att det hade varit väldigt lätt att prata med Kevin under kvällen, jag hade inte ens tänkt på att behöva använda min plan för att övervinna pinsamma tystnader, så kändes det här ämnet som någonting svårare, jag kände på mig att det här är något alvarligt och kanske till och med att det kunde ligga en riktigt mörk sanning bakom det och jag tänkte att det bara var att ställa frågan rakt ut.

- Kevin, sade jag med lagomt eftertryck på rösten, det var nu eller aldrig. Han tittade upp på mig och jag såg att han spände käkarna, han kände på sig vad jag skulle fråga och det var inte ett ämne han heller hade lust att prata om. Jag fumlade med orden i mitt huvud, repeterade tyst för mig själv det som jag legat vaken nästan hela natten för att komma på, som jag till slut varit för trött för att orka tänka ut något bättre sätt att säga det på. När jag nu hörde min egen röst i huvudet igen vaknade även mitt inre jag till liv och dumförklarade mig, det här skulle förstöra hela den trevliga kvällen vi haft hitills och Kevin skulle helt klart tycka jag var helt orimlig och tokig, för att inte säga ohyffsad. Men än en gång var bevisen jag hade i huvudet, allt jag sett och hört, alldeles för starka för att ignoreras. Jag tog ännu en djup klunk vin, tittade ner i glaset och började sakta prata.