skepnadsskiftaren.blogg.se

När klockan slog fem hade jag fortfarande inte bestämt vad jag skulle ha på mig. Det var så svårt när jag inte hade en aning om vars vi skulle, om vi skulle gå på en av dom finare restaurangerna i stan eller om vi skulle på en sportbar. Jag ångrade nästan att jag hade sagt till Ell att jag ville vara själv tills Kevin skulle komma, hon hade blivit upprörd först och predikat om hur viktigt det var med första dejten och hur kort tid man hade på sig att göra ett bra intryck. Enligt Ellen satt femtio procent av det i vilka kläder man valde att ha på sig och hon hade gjort klart för mig att jag inte var den bästa på mode och det var kanske sant, men jag ville vara mig själv fullt ut ikväll och  ha på mig något som jag själv valt. Tyvärr var det ingenting i garderoben som kändes helt rätt när jag väl tog det på mig och jag blev mer och mer frustrerad, Kevin kunde dyka upp när som helst. Klänning hade jag helt uteslutit, dels för att jag inte kände mig helt bekväm i klänningar, men också för att det kändes för uppklätt. Det var fortfarande varmt ute, även om det kunde bli kyligt mot kvällen, men jag hade i alla fall uteslutit jeans. Jag hade ett par vita shorts som jag nästan helt hade bestämt mig för, dom såg mer ut som en kjol och passade både till lite finare sammanhang men också var lite lediga. Dessutom var vitt snyggt till mina bruna ben och det var egentligen där jag satte mest energi, jag ville vara så snygg som jag bara kunde för Kevin ikväll, men hur jag än försökte blev jag inte nöjd. Jag ville inte ha så mycket smink, men ett par drag med mascaran, lite puder för att dölja fräknarna på näsan och lilte rouge på kinderna hade jag lyckats sätta dit och håret hade jag haft i rullar så att det föll i långa, mjuka lockar ner över ryggen. Jag stod och tittade på mig själv i spegeln och höll upp olika blusar framför mig, men kastade allt fler i en samlad hög på sängen. Till slut slängde jag mig överst på högen efter att alla överdelar var slut, här behövdes hjälp, så jag tog upp telefonen.

- Jag förstod att du skulle ringa, vet du inte vad du ska ha på dig? Ell svarade på första signalen.

- Neej, suckade jag djupt nere i högen av kläder. Jag har ingen aning vad jag ska ha till mina vita shorts, kan du hjälpa mig, oh store klädorakel? Jag vände mig och lade handen dramatiskt över pannan trots att jag visste att Ell inte kunde se mig.

- Det blir dyrt det här, fröken jag-klarar-mig-själv. Men jag måste ju säga att shortsen var ett bra val. Du kan ju alltid bara köra en bustier och en kort kavaj till...

- Ellen! Du vet mycket väl att jag aldrig skulle ta på mig något som ser ut som underkläder och inte ha något ovanpå, jag skulle känna mig alldeles för naken, åh världen går under! Jag dök ner i klädhögen igen.

- Nu skärper du dig. Klockan är halv sex och jag ser för mig hur du ligger på sängen med morgonrock och dina rosa mjukistofflor. Jag svarade inte eftersom att Ellen hade rätt och det fick mig att känna mig ännu mer misslyckad och en tanke svepte förbi att jag kanske borde ringa Kevin och skjuta upp dejten, jag kunde säga att jag hade blivit tvärt sjuk.

- Du har säkert tänkt ha på dig converse till också. Jag studsade upp från sängen och sparkade  mina vita converse under skohyllan i hallen.

- Det hade jag inte alls tänkt! Svarade jag trotsigt som en tjurig barnunge, eftersom jag hade övervägt att ha dom just för att dom är så sköna, men det tänkte jag inte erkänna för Ell.

- Har du din svarta blus som du köpte i våras, den med bara axlar?

Den hade jag helt glömt bort och rusade genast till byrån bredvid sängen och började gräva i lådan längst ner, jag hittade blusen mellan ett par jeans och en collegetröja.

- Den är skrynklig, men jag skyndar mig att stryka den!

- Bra. Till den tar du ett par svarta pumps, och guldsmycken, inget halsband, men ringar och det svarta lilla bältet med guldspänne. Got it?

- Jaa, Ellen, det kan jag ju ha! Tusen tack för hjälpen, du är verkligen bäst.

- Jag vet gumman, du behöver inte säga det. Och kom ihåg att ha matchande underkläder!

Den detaljen hade jag redan tänkt på själv, även om jag hade bestämt mig för att vi inte skulle gå så långt som att Kevin fick se dom, men var det något jag hade lärt mig med Kevin Ferrari, var det att alltid vara förberedd på det man inte tänkt sig.

- Vi ska inte ligga med varandra, Ell, det här är våran första dejt!

- Äh, vi bor i Sverige, vem följer ligga-tidigast-på-tredje-dejten-regeln egentligen?

- Han är italienare, romantisk och en gentleman, arrivederci nu signorina! Fnittrade jag med överdriven italiensk brytning och lade på. Nog för att det stämde att Kevin var från Italien, men jag hade uppfattningen om att han kunde vara en riktig bad boy också och det var en av sakerna med honom som gjorde mig knäsvag.

 

Jag hör hur en bil svänger in på gården strax före sex medans jag fortfande letar efter min andra svarta sko. Jag hade lämnat bältet och hade tagit på mig ett par ringar, men jag tog av mig två igen och lade dom på bänken i hallen, smycken kändes inte helt bekvämt. Precis när jag hittar den andra skon och lyckas lirka på den på foten knackar det på dörren. Jag öppnar och förbereder mig på att inte få tunghäfta och tacka för att han kunde plocka upp mig. På bron står Kevin i en grå skjorta, lite uppknäppt vid kragen och ljusa chinos. Han har handen som vanligt i ena byxfickan och lutar sig lite lätt mot dörrkarmen. Håret är fortfarande busigt, men lite bakåtkammat och han har rakat sig. Än en gång blir jag totalt hänförd över hur någon kan vara så otroligt vacker och sexig på samma gång. Jag känner hur han doftar svagt av en mild herrparfym, men hans egna doft som jag tycker så mycket om tränger igenom.

- Vad fin du är, säger han och ler.

- Tack detsamma. han håller fram ena armen och jag kliver ut på bron och trär min arm i hans.

- Borde jag ta med mig en jacka?

- Det behövs inte, vi ska inte vara ute.

Vi går över grusgången från mitt lilla hus och när jag får se bilen som står parkerad på gården skjuter mina ögonbryn i höjden och trots att jag inte kan någonting om bilar blir jag väldigt imponerad. Det är en bil som man aldrig ser i verkligheten utan mer något från en film. Bilen är en mattsvart Lamborghini med röda detaljer, den är otroligt låg och väldigt smidig, jag måste stanna och bara titta på den, en sådan bil trodde jag inte fanns på riktigt. Jag funderar ett kort ögonblick över hur mycket en sån bil skulle kunna kosta, den skulle nog betala min hyra för resten av livet.

- Gillar du den? Det är en Lamborghini sesto elemento, det finns bara tjugo stycken i världen än så länge, egentligen är den inte gjord för att köras i vanlig trafik, men med ett par justeringar och en del tjänster fick brorsan och jag tag i den här skönheten. Hon är verkligen ett orginal, precis som du. Han ser på mig och ler medans han öppnar passagerardörren. Sätena är röda som alla detaljer inuti bilen och är så låga att det känns som att vi sitter rätt på backen. Kevin böjer sig över mig och hjälper mig med bältet som har fler spännen än i en vanlig bil, innan han sätter sig i förarstolen och spänner fast sig själv. Motorn startar med ett dovt vrålande och Kevin ser barnsligt nöjd ut vid ratten, jag förstår honom, bilen är fantastisk.

- Vi har fått höja den lite så att det ska vara lättare att köra på landsväg här uppe utan att repa undersidan, i standardmodellen sitter man ännu närmare backen.

När vi svängde ut på vägen och bilen accelererade i en ruskig hastighet satt jag och höll hårt fast om bältet samtidigt som jag skrattade högt, vi tröcks bakåt i sätena och det kändes snarare som att åka karusell med samma pirrande känsla i magen, än det kändes att åka i en bil. Innan jag hann fundera på vars vi skulle var vi framme i stan och Kevin svängde in i ett av parkeringshusen under en av stans gallerior. Han körde till nedersta planet, stannade framför en stor port och bad mig vänta i bilen medans han gick ut, tröck in en åttasiffrig kod på en knappsats och porten gled sakta upp. Kevin satte sig i bilen igen och vi rullade längre in i det underjordiska garaget. Samtidigt som bilen sakta gled fram tändes lamporna vid sidorna en efter en och lyste upp fem andra nya bilar och bördernas motorcyklar som stod längst in. Alla andra bilarna var lackade i samma mattsvarta färg som Lamborghinin med röda detaljer och jag var tvungen att fråga om alla bilarna var Kevins, vilket dom såklart var.

- Brorsan och jag har en svaghet för motorer, vi har en bil för varje årstid skulle man kunna säga, vinterväglaget här uppe kräver en stabilare bil och ibland när vi ska ut på äventyr i bergen behöver vi krafterna från fyrhjulsdrivna bilar. Plus att det är roligt att se folks miner när vi kör förbi. Kevin log stort, spände upp bältet och klev smidigt ur, jag kravlade mig ur bilen, inte fullt lika smidigt, innan jag tog hans utsträckta hand och vi gick till en hiss längst in i garaget. Jag funderar på att säga något om hur imponerad jag var, men bestämde mig för att vara tyst, jag ville inte verka för tagen, dessutom kände jag på mig att jag skulle bli mer imponerad under kvällens gång, den här mannen slutade aldrig att förvåna mig. När vi stod och väntade på hissen slog det mig att Kevin måste bo i närheten eftersom att dom hade sitt garage här och jag funderade på om jag faktiskt skulle få komma hem till honom, precis i samma stund bekräftade Kevin min tanke.

- Jag har aldrig bjudit hem någon förut, så det här är ganska nytt för mig. Jag och Kim delar lägenhet, men jag skickade iväg honom och Tyra ikväll så att vi skulle kunna få lugn och ro. Kim gör nog en större grej av det här än jag, han kan vara en riktig retsticka ibland, men det är väl så med storebrorsor.

- Ja, jag har en lillasyster som jag medvetet kan retas en del med, men det är ju bara för att vi älskar våra småsyskon så mycket. Jag lade handen på Kevins axel med huvudet på sned och försökte på mitt bästa överbeskyddande storasyteruttryck. Han skrattade åt mig och får fjärilarna som bor i min mage att fladdra runt som virvelvindar. Jag var glad att känslorna som jag hade för Kevin inte längre var obehag och kylig rädsla, kvar fanns bara början till en oskyldig förälskelse och en längtan efter att se vad kvällen skulle leda till. Jag hade bestämt mig redan när han hade lämnat butiken tidigare under dagen men den näst dyraste kostymen vi hade och snyggaste enligt min mening, helt klart snyggare på Kevin än på någon annan, att när kvällen var över skulle jag ha fått svar på mina frågor. Om jag visste vilka svar jag skulle få, att dom inte alls skulle vara lika jordnära som jag hade föreställt mig, kanske jag inte hade varit lika självsäker och orädd.