skepnadsskiftaren.blogg.se

- Ni kan kalla mig den nakna kocken! Simon ställde sig upp och tog av sig sin vita t-shirt, hans vältränade överkropp såg riktigt bra ut i skuggorna från elden, men mitt undermedvetna jag viskade att han såg lite naken ut, att han skulle se betydligt bättre ut med några tatueringar. Jag försökte inbilla mig att jag alltid hade tyckt att tatueringar var något av det sexigaste som fanns, men innerst inne visste jag att det inte alls hade varit en sak som jag överhuvudtaget lagt märke till innan jag sett Kevin i bar överkropp. Jag sneglade försiktigt upp på honom, han satt på andra sidan elden bredvid en tjej med kort, mörkt hår som jag aldrig sett förut. Hon var söt och jag kände ett hugg av svartsjuka i bröstkorgen och blev med en gång arg på mig själv. Jag hade ingen som helst anledning att vara svartsjuk, jag kanske var lite attraherad av Kevin, men vilken tjej skulle inte vara det? Ändå kunde jag inte låta bli att granska den här brunetten lite extra. Hon hade en kortklippt, busig frisyr som nådde henne till axlarna, hennes mörkbruna ögon gnistrande i skenet från elden och dom långa ögonfransarna nuddade i snedluggen när hon fnittrade åt något som Kevin just sa. Hennes smala brunbrända armar var täckta av tatueringar med samma stil och nogrannhet som Kevins. Dom måste gå till samma tatuerare, tänkte jag. Någon som inte var härifrån och som måste vara en av dom bättre i landet, kanske till och med världen! Jag hade aldrig övervägt att skaffa en tatuering själv, men nu när jag såg på den söta brunetten med tatueringar lite överallt på hennes perfekta kropp så blev jag väldigt sugen på att också börja utsmycka min egen kropp med dessa sexiga mönster och bilder, jag kände mig nästan lite blek, trots min brunbrända hy. Tjejen bredvid Kevin fortsatte att verka väldigt road av vad Kevin berättade och det störde mig att hon verkade så sprallig, hennes långa snygga ben som låg i kors över varandra snuddade i Kevins lår när hon vickade på foten. Den här tjejen såg ut att vara lika gammal som honom och man såg helt klart att dom hörde ihop, samma stil och samma avslappnade sätt, men för närgången och trivsam för att vara en syster. Ett typiskt flickvänsmaterial skulle jag kunna tänka mig. Åh nej, tänk om han faktiskt hade flickvän? Den tanken hade inte ens slagit mig förtut. Den söta tjejen lutade sig lite närmare honom och viskade något som bara var menat för honom. Hon lyfte sin smala arm och rufsade till honom lite i håret, hennes arband klirade och jag kunde skymta en bred textrad på hennes underarm. Kevin såg road ut och hade än så länge inte gett mig så mycket som en blick, än mindre en hälsning. Han hade på sig ett ljusgrått linne med två öppna knappar vid halsen där silverkedjan hängde och ett par svarta shorts. jag kunde se alla hans tatueringar på armarna och halsen, det var svårt att inte fastna vid alla dödskallar, symboler och meningar på alla möjliga språk. Det kändes som att jag skulle kunna studera dom hur länge som helst och ändå inte se alla detaljer, jag hade aldrig sett så välgjorda tatueringar förut. För att slippa se Kevin och den brunhåriga tjejen ha hur trevligt som helst flyttade jag blicken till mannen som satt på Kevins andra sida. Jag behövde bara studera hans svarta rufsiga hår, vältränade kropp och svarta ögon i en sekund för att vara säker på att den här mannen var Kevins storebror Kim. Han hade inte lika många tatueringar och han såg lite mer sofistikerad ut med en kortärmad vit skjorta och en gullig smilegrop i ena kinden. Förutom dessa olikheter såg han ut som en äldre version av Kevin. Kim satt vänd bort och såg ut att vara i en djup diskussion med Tim som satt bredvid, jag hörde inte vad dom pratade om men deras sätt att veva med armarna och trumma på knäna var det nog musik som var samtalsämnet. 

Simon hade gått iväg mot skogen för att "tömma ut ölen" som han hade kallat det och jag flyttade mig närmare Ell, jag såg på henne att hon också hade kommit till samma möjliga slutsats som jag både om den söta brunetten och om mannen bredvid Kevin.

- Kom Vio, jag måste pissa. Ell drog mig i armen bort mot skogen.

- Tror du han har flickvän, frågade jag Ell och lyckades inte dölja besvikelsen i min röst.

- Jag vet inte, hon kanske bara hann hit före och försöker lägga sina häxklor i den snyggaste av dom. Jag har inte sett dom göra något som inte vänner skulle kunna. Du måste ta reda på det Vio, du måste prata med honom! Här ta en till cider.

Jag tog tacksamt emot den och tog två stora klunkar, jag tänkte inte låta den här brunetten förstöra min kväll.

- Men såg du mannen bredvid Kevin, det måste vara hans storebror. Jag nickade bort mot eldstaden. Ell höll med mig med en suck.

- Ja, jag skulle vara stolt om jag var deras mamma. Tänk att producera sådana gudar till söner!

Bakom oss knäcktes några grenar och Simon kom famlande ut ur skogen med en öl i handen.

- Nu tror jag minsann eran mat är klar, mina damer. Kom och låt mig servera er!

Sluddrade han med en gest som såg ut som en blandning mellan ett fall framåtstupa och en bugning.

- Jag tror kanske att du har druckit nog med öl för i kväll, skrattade jag och tog burken från hans hand. Med tre stora klunkar tömde jag den åt honom.

- Här har du, fyll den med vatten.

Simon vände burken upp och ner så det sista skummet rann ur öppningen och slängde in den i skogen. Ett klirr hördes när den träffade en sten och studsade ner i mossan.

- Jag har fler! Tjoade han och tog ett skutt upp på bänken vid eldstaden.

Ell och jag slog oss ner och smakade på vårat kött, konstigt nog kände jag mig inte hungrig trots att jag inte ätit sedan lunch. Jag tog upp handväskan från marken och letade rätt på telefonen. Två missade samtal från mamma, det var ett tag sedan jag pratat med min familj nu, hoppas allt var bra.

- Mamma har ringt, kommer snart. Jag petade till Ell med foten och gick upp mot cykelvägen, på andra sidan fanns en liten lekpark tillräckligt långt bort från alla skrikande ungdomar och jag satte mig i en av gungorna för att få prata ostört med mamma.

- Hej gumman, hur har du det där uppe?

- Allt är bra mamma, skolan har ju precis börjat om och kurserna känns okej. Hur är det med er?

- Ja, här är allting som vanligt. Din pappa har precis köpt ännu en skrothög som han håller på med i garaget så honom ser man inte mycket av och Vicky har en ny pojkvän, så jag är i princip ensam för det mesta. Jag kände ett stick av dåligt samvete för mamma. Victoria var min lillasyster och hon var väldigt lik mig på många sätt, allt från ögonfärgen till våran gemensamma svaghet för killar. Min pappa var bilmekaniker och han hade ständigt nya projekt hemma i garaget. Han påstod alltid att han tjänade så bra på att renovera upp gamla bilar och sedan sälja dom, men alla visste att det var långt ifrån att väga upp den tiden som han la ner på det, men mamma accepterade hans fritidsintresse, på samma sätt som han accepterade att hon tyckte om att baka lite för ofta och smaka på allt hon bakade lite för mycket.

- Förlåt för att jag inte var hemma mer i sommar, mamma.

- Nej men gud gumman, gav jag dig dåligt samvete nu? Det var inte alls meningen! Jag har det jättebra här, jag har en äppelpaj i ugnen just nu och Bubblan håller mig sällskap. Bubblan var familjens lilla blandrashund. Ingen visste riktigt vad hon var för blandning men hon såg ut som en bichon havanais med två svarta öron och väldigt mycket rundare, därav namnet.

- Jag och Ellen är.. oh! Jag tappade telefonen i sanden när gungan jag satt på hastigt röcks bakåt, jag vände mig om i isande förskräckelse för att se Kevin stå och flina bakom mig med gungans kedjor i händerna.

- Vad fan gör du? Släpp mig. Sa jag lite skarpare än jag hade tänkt, men jag blev så överraskad.

Han släppte gungan och jag klev av för att ta upp den sandiga telefonen.

- Hallå mamma, är du kvar?

- Vad hände Viola?

- Öh, jag tappade telefonen. Kan jag ringa dig imorgon? Jag la på innan hon han svara och tittade upp på Kevin med en blick som skulle säga "vad tror du att du håller på med, det där gör du inte om". Han var längre än jag mindes honom på stranden, mer än ett huvud längre än mig.

- Du är söt när du försöker se arg ut, Viola. Han log mot mig och satte händerna i fickorna på shortsen. Hans svarta ögon glittrade och han såg måttligt road ut. Men jag tänkte inte besvara hans leende, jag var fortfarande irriterad över att han skrämt mig och jag kände mig faktiskt lite förnedrad över att han inte förmått sig att hälsa på mig vid eldstaden och sen bara dyka upp från ingenstans. Jag bestämde mig ändå för att släppa det, han stod trots allt här nu, han hade lämnat den söta brunetten för att prata med mig.

- Hur går det, har du en trevlig kväll?

- Den blev trevligare när du kom hit.

- Det verkade inte så, snäste jag men jag ångrade mig i samma ögonblick. Hade jag inte bestämt mig för att släppa det? Jag kunde inte framstå som en svartsjuk bitch innan jag ens lärt känna honom! Vad skulle han tänka? Men Kevin såg inte avskräckt ut, han stod fortfarande med händerna i fickorna och log mot mig.

- Vad fin du är, du klär i ljusgult. Jag var inte van vid att få sånna här komplimanger, för första gången på väldigt länge kände jag att jag rodnade.

- Tack, du ser inte så tokig ut själv. Men vars kom du ifrån? Jag såg dig aldrig, inte på stranden heller. Missförstå mig rätt, men det är faktiskt obehagligt när du skrämmer mig så där!

Han skrattade till och drog handen genom håret, något han verkade göra när han inte riktigt visste  hur han skulle lägga fram det han tänkte säga.

- Jag tycker att det är underhållande att se dig så förvånad. Du ser så ärlig ut på ett helt annat sätt än den sammanbitna minen jag sett annars.

Brukade jag se sammanbiten ut? Jag såg mig själv som en ganska glad person med ett leende på läpparna, men det kunde nog stämma, jag var ofta i mina egna tankar.

- Så du brukar se på mig? Nu kunde jag inte låta bli att le, det här flörtande sättet som han hade smittade hellt klart av sig.

- Det är svårt att låta bli, du är förtrollande vacker. Han sa det med flin på läpparna med hans ögon var seriösa. Jag började känna mig lite knäsvag där jag stod framför den här otroligt sexiga mannen och försökte komma på vad jag ville passa på att fråga honom när jag hade chansen.

- Har du föresten någon slags medfödd talang att kunna andas under vatten?

Kevin såg på mig som om jag hade slagit honom ur balans för en sekund innan han samlade sig.

- Finns det någon särskild anledning till att du undrar?

- När vi var här i onsdags såg jag att du dök ner under vattnet, men jag såg dig aldrig komma upp igen förrän du stod bakom mig. Det måste ha gått flera minuter.

- Du missade nog helt enkelt bara när jag dök upp bakom bryggan, klart jag inte kan andas under vatten. Hans busiga leende var tillbaka och hans blick genomborrade mig och gjorde mig varm i hela kroppen. Det var en konstig temperaturskillnad han gav mig, ibland kalla kårar och ibland heta vågor genom hela kroppen. Oavsett om det här var ännu en man jag skulle falla för, så visste jag helt klart att det skulle vara annorlunda med Kevin Ferrari, för så här hade jag aldrig känt förut.