skepnadsskiftaren.blogg.se

- Vi går tillbaka, din vän börjar nog fundera var du tagit vägen. Han tog ett steg framåt och utan förvarning grep han tag i mina ben och runt min rygg så snabbt att jag inte ens hann tänka, han lyfte upp mig medans jag sprattlade och skrattade så jag tjöt och tog tillfället i akt att linda mina armar runt hans hals. När han var så här nära kände jag doften av citrus och gran igen, han luktade så otroligt gott! Det här kunde inte vara en parfym, men samtidigt kunde jag inte förstå hur någon kunde lukta så underbart utan. Ett par meter från dom andra släppte han av mig och jag gav honom ett leende innan jag skuttade fram till Ell som såg allt annat än road ut.

- Du lämnade mig här med det där fyllot, väste hon med en blick åt Simons håll. Jag vred på huvudet och såg på Simon, han hade fortfarande inte tagit på sig tröjan och han stod upp och såg rakt på mig med en missnöjd blick. Fast att säga att Simon såg missnöjd ut var att underdriva, han var förbannad. Jag hade sett honom så här en gång förut i somras när en av dom andra studenterna hade flörtat med mig under en utekväll tillsammans på en av stadens pubar, han hade bjudit mig på en drink och hållt armen om mig. Simon hade tappat fattningen och gått rakt fram till killen och gett honom ett hårt knytnävsslag över näsryggen. Hans svartsjuka var ännu en av sakerna som gjorde att mina känslor svalnade för honom och nu var den dåliga sidan hos Simon tillbaka. Han tog två stora steg runt grillstaden och pekade på Kevin.

- Du, vafan tror du att du håller på med? Håll dig borta från Viola.

Kevin såg på Simon med ett ansiktsuttryck som var omöjligt att tyda men jag såg hur han nästan omärkbart höjde axlarna och särade lite på fötterna för att stå stadigare.

- Lägg av Simon, fräste jag. Du har ingenting att säga till om när det gäller mig.

- Håll dig utanför det här Viola. Simon var så full att han knappt kunde stå upp utan att vingla, jag kände hans unkna alkoholfyllda andedräkt ända till bänken där jag satt.

Innan jag hann blinka hade Simon tagit ett språng fram mot Kevin och avfyrat ett häftigt knytnävsslag mot magen, Kevin hann precis ta ett steg åt sidan så att Simons slag missade och han snubblade framåt. Han svor och vände sig mot Kevin igen. Jag såg hur Kevins ansiktsuttryck förändrades, nu var det omöjligt att inte se vreden som steg upp i hans ögon. Dom blev om möjligt ännu svartare och för ett ögonblick tycktes jag till och med kunna skymta en glödande röd färg. Kevin tog ett snabbt steg mot Simon och stötte båda sina handflator så hårt i Simons bröstkorg att han föll baklänges.

Precis i samma stund var Kim uppe vid Kevins sida och tvingade honom att vända sig mot honom.

- Det är jag, Kev. Ta det lugnt, känn efter vad som håller på att hända. Sakta mjuknade Kevins uttryck en aning och jag såg förvirringen som fladdrade förbi i hans ögon innan han återfick självkontrollen. Han tittade snabbt på Simon som satt i sanden, stötte sig med ena handen och strök den andra över bröstkorgen där Kevins slag hade träffat. Kim och Kevin började snabbt gå bort mot cykelparkeringen och den söta brunettjejen skyndade efter. För en stund stod jag som förstelnad, sen tittade jag mot Ell som kastade mig min handväska och vinkade åt mig att skynda efter dom.

Sagt och gjort, jag tänkte inte låta den här tjejen lägga beslag på Kevin nu när han verkade vara ostabil och speciellt inte när hela händelsen var på grund av mig.

- Vänta Kevin! Ropade jag och försökt jogga genom sanden.

Han vände sig om och stannade upp när han fick syn på mig, han sa något till dom andra två som fortsatte gå upp för backen.

- Det är okej Vio, gå tillbaka till dina polare. Vi drar hem nu, ledsen att ställa till med en sån scen. Han såg uppriktigt ledsen ut och jag kunde inte låta bli att skratta.

- Vad är det som är så roligt?

- Jag skulle betala för att få Simons ansiktsuttryck på bild! Han har nog aldrig blivit satt på plats förut och det var rätt åt honom, han äger inte mig. Du ska inte be om ursäkt, det är jag som ska tacka.

Kevin log tillbaka, han såg lättad ut.

- Vad skönt att jag inte förstörde din kväll då. Du har inte tänkt stanna kvar?

- Nej, jag börjar känna mig rätt sliten, Ell får cykla hem själv.

Jag gick bredvid Kevin upp till cykelparkeringen, hans steg såg så otroligt lätta ut i den djupa sanden jämfört med mina klantiga rörelser, desto mer jag försökte gå smidigt, desto mer grävde sig mina fötter ner i sanden.

- Så det där är din bror? Frågade jag och nickade upp mot Kim och tjejen som gick ett par meter framför oss. Jag undrade fortfarande varför hon var med, hon om någon borde gå tillbaka till festen.

- Yes, det där är Kim, världens bästa storebrorsa. Fast  vi är mer än bröder, han är min bästa vän.

Jag hörde vördnaden i Kevins röst när han pratade om Kim, det var tydligt att deras band var betydligt starkare än mellan dom flesta syskon, betydligt starkare än mellan mig och Vicky.

- Och tjejen som går med honom är hans flickvän, Tyra. Mitt undermedvetna jag slog mig i pannan. Hårt. Nu när han sa det så var det ganska självklart att Tyra var Kims flickvän, att jag inte tänkt så långt. Det förklarar också varför hon Kevin såg ut att vara så nära, det var säkert för att dom mest troligt var bra vänner med tanke på vilken relation bröderna verkade ha. Kevin spenderade säkert en he del tid med Tyra också.

När vi nästan var framme vid cyklarna insåg jag att jag hade glömt mina skor vid grillplatsen. Jag suckade och svor tyst för mig själv.

- Vad är det? Frågade Kevin och stannade till vid kanten av stranden.

- Jag har glömt skorna där borta och det gör så ont att cykla utan skor!

- Du kan få skjuts med mig.

- Ha, på din pakethållare då?

- Man kanske skulle kunna säga det, ja. Kevin flinade mot mig och kände hur kallt det började bli när alkoholen smög sig ur kroppen. Vägen hem var ganska lång och att sitta på en pakethållare kändes inte särskilt lockande.

- Nej tack, men jag tror jag passar på den. Jag slog armarna om axlarna och huttrade till.

- Du ska helt klart åka med mig, sa Kevin bestämt och än en gång hann jag inte vara med när han lyfte upp mig i sin varma famn. Det verkade vara så himla lätt för honom, som att jag inte vägde mer än ett par kilo! Och det visste jag med all säkerhet att jag gjorde även om jag alltid fick höra att jag borde äta mer. Kevin bar mig till andra sidan cykelparkeringen och jag började fundera vars vi var på väg när jag fick se två kolsvarta motorcyklar stå parkerade vid vägen.

- Du skojar? Sa jag med höjda ögonbryn och såg på Kevins pojkaktigt nöjda ansiktsuttryck.

Kevin släppte lugnt ner mig, lyfte sadeln på en av motorcyklarna och räckte mig en svart jacka.

- Här, ta på dig den så att du inte fryser. Och den här hjälmen ska du ha.

Jag virade in mig i jackan som var alldeles för stor, men den doftade ljuvligt av citrus och granbarr, en doft som jag helt och hållet förknippade med Kevin. Jag stod och höll i hjälmen som för att fundera en sista gång om det var en bra idé att sätta sig på en stor motorcykel med en man som jag knappt träffat. Mitt undermedvetna jag skrattade åt mig för att jag ens tänkt igen, jag visste ju att jag egentligen redan hade bestämt mig. Men sanningen är att jag hade blivit lite rädd för Kevin när Simon hade bråkat med honom. Det hade funnits en skräckinjagande ilska i hans blick som han inte verkade kunna kontrollera. Jag kom ihåg att jag hade tyckt mig se rött i hans ögon, men jag skakade bort den tanken. Det var garanterat bara elden som hade avspeglats i blicken och dessutom hade jag druckit några cider, det var helt klart inbillning. Men jag kunde inte helt släppa den tanken, mitt undermedvetna jag var här också och försökte banka och skrika något till mig bakom en tjock glasruta, men jag kunde inte höra vad jag försökte säga. Mina tankar avbröts av ett högt muller, Kevin hade startat motorcykeln och stod över den och höll balansen med benen.

- Kommer du eller?

Jag drog hjälmen över huvudet, gav min handväska till Kevin och klättrade upp bakom honom. Jag hittade ingenstans att hålla i mig, så jag hade inget annat val än att slå armarna runt Kevins midja. Hans rygg kändes väldigt varm mot min bröstkorg, jag drog in ett djupt andetag och mina lungor fylldes av hans underbara doft. Jag kunde känna hans magmuskler spännas när han lyfte upp benen och styrde motorcykeln ut på vägen. Han vinkade till Kim och Tyra som körde framför oss sedan gasade han till och luften flög ur mig när motorcykeln stegrade upp på bakhjulet. Jag klamrade mig fast runt Kevins midja för allt vad jag var värd och var helt säker på att jag skulle tappa greppet och ramla av när jag kände framhjulet dunsa i marken.