skepnadsskiftaren.blogg.se

Jag gick mot den lilla platån längst in i butiken där vi hade alla kostymer upphängda prydligt efter väggarna, noggrant organiserade efter pris, kvalite och märke från vänster till höger. Vi brukade alltid få kunden att gå så långt till höger som möjligt, lyckades man få kunden att handla från gräddhyllan, som vi kallade dom dyraste kostymerna längst ut, så bjöd chefen på tårta. Men när jag nu klev upp på podiet med mitt bankande hjärta kunde jag inte se Kevin någonstans. Längst in i varje hörn fanns två provhytter och i en av dom stod en man lite äldre än jag med mörkt hår, han öppnade provrumsdörren och sken upp när han såg mig. Jag kände genast igen honom, han var en av stamkunderna som handlade dom flesta av sina kläder hos oss, vi brukade alltid ge honom ett bra pris. Han var en mycket trevlig man, men inte den jag hade hoppats på att se. Jag kände hur mitt hjärta med en gång sänkte sin rusande fart och besvikelsen sköljde över mig

- Där är du ju! Jag kände att jag behövde en kvinnas synpunkt angående den här kostymen! Vad tror du? Jag ska fria till min flickvän och jag är så ruskigt nervös, tror du att den här får henne att säga ja eller ska jag ta den kritsrecksrandiga istället? Jag hörde knappt vad han sa, jag hade varit så säker på att det var Kevin som väntade och med ens kände jag mig så dum. Självklart skulle han inte komma speciellt inte efter hur jag hade betett mig kvällen före. Pinsamma, korkade, bitchiga Viola var inte någon som han skulle vilja prata med igen. Men nu fick jag skaka av mig det där, jag hade ett jobb att sköta och jag tänkte låta det skingra mina tankar fullt ut. Jag såg på den unga mannen som stod framför mig, han hade på sig en svart kostym från mittpartiet som var snygg, men en aning för stor. Det var ett vanligt misstag hos män som vanligtvis inte använde kostym, den rätta storleken skulle följa kroppen, kavajen skulle inte vecka sig bak på ryggen och vara lagom formsydd i midjan. Stängde man den övre knappen, som man oftast bara gjorde, skulle kavajen sitta så snävt det bara gick utan att det drog i tyget vid knappen. Byxorna skulle sitta tight upptill utan bälte, men vid knäna falla rakt ner och längden skulle vara just lite längre än till golvet för att byxorna skulle falla snyggt till kostymskor som hade en lite högre klack.

- Kavajen är snygg på dig, säger jag till mannen, men drog ut lite längre än nödvändigt på orden, bet mig i underläppen och rynkar ögonbrynen, ett av mina favoritsätt att påbörja en försäljning.

- Men? Säger han och ser frågande på mig som dom alltid gör.

- Du har bra smak, det är en jättesnygg kostym, men jag tycker att du ska testa den här istället.

Jag gick fram och lyfte ner en kavaj i storlek 52 från början av den högra väggen.

- Den här modellen är lite mer formsydd, vilket kommer få kavajen att sitta ännu snyggare. Axlarna är sydda på ett lite annorlunda sätt som gör att den faller bättre över ryggen och byxorna tror jag kommer passa din kroppsform bättre. Dessutom är kvaliten på tyget lite högre i den här kostymen och den har bara två knappar istället för tre, en smaksak såklart, men med en kavaj med längre slag syns skjortan mer och just nu så är det här en av dom populärare modellerna.

- Du verkar veta vad du pratar om, mannen såg på mig lite förvånad och log. Han tog kostymen och stängde dörren till provrummet bakom sig. Jag andades ut och skulle precis fråga vad han hade tänkt sig för färg på skjortan när jag kände hur några av mina minsta hår i nacken ställde sig.

- När du är klar med din kund kanske du kan hjälpa mig att hitta en kostym. Jag höll omedvetet andan när jag vände mig om, bara att höra hans röst fick mina ben att kännas som gele. Jag hade bestämt mig för att jag hade sumpat chansen med den Kevin som så uppenbart hade flörtat med mig på stranden tidigare i veckan och tyckt att jag verkade intressant. Min absolut sämsta sida hade kastat sig ut från den högsta trampolinen ner på chansen och mosat den med ett magplask. Nu stod han här framför mig med samma glimt i ögonen och ville att jag ska hjälpa honom att hitta en kostym. Han hade kunnat gå till en annan butik eller bett Marcus om hjälp, men han ville faktiskt prata med mig. Om det fanns en Gud hade han gett mig en ny chans och den tänkte jag inte låta mig själv förstöra, nu tänkte jag slappna av och vara mig själv. Lättare sagt än gjort.

- Oj, hej Kevin. Visst, jag kan hjälpa dig. Vad har du för storlek? Åhnej, frågade jag faktiskt vad han hade för storlek? Jag ville bara slå mig själv i pannan, regel nummer ett är att aldrig fråga om storlek, vi var så pass kunniga i butiken att det inte behövdes. Jag kunde läsa av storlekarna på mina kunder på ett ungefär, var jag osäker gav jag dom två olika stolekar, men jag frågade aldrig. 

Det ansågs högst otrevligt att fråga och var en av dom första sakerna jag fått lära mig.

- Jag är inte helt säker, det börjar vara ett tag sen jag köpte en kostym nu.

- Jag ska bara hjälpa klart min kund så kommer jag, du kan ju kika runt under tiden och se om det är något du gillar. Såja, äntligen lite ordning på ordspyan. Varför hände det här mig och varför hände det när jag skulle prata med Kevin och aldrig annars? Min kund var just klar och kom ut ur provhytten med kostymen jag gett honom. Den satt riktigt snyggt och kavajen var perfekt, armarna slutade precis vid rätt längd och byxorna satt som en smäck som Marcus hade sagt.

- Sådär ska det se ut! Jag log mot honom och fick anstränga mig för att kunna koncentrera mig på vad jag skulle säga, Kevins blotta närvaro fick min kropp och hjärna att löpa amok.

- Rätt storlek och perfekt längd, jag hade sagt ja direkt om jag var din flickvän! Jag hoppades att han inte skulle ta min komplimang på fel sätt, men han stod bara framför den stora spegeln i mitten med händerna i fickorna och såg riktigt nöjd ut.

- Du hade det säger du? Ja, men då finns det ju ingenting att fundera på. Jag kör på den här!

I vanliga fall hade jag lagt ner mer tid på en kostymkund, gått igenom allt från skor till slips, men nu var jag för ivrig att hjälpa Kevin så jag bad Marcus att ta över och hjälpa mannen med skjorta.

När Marcus hade tagit med mannen för att mäta halsen, som vi gör för att kunna veta storleken på skjortan, vände jag mig mot Kevin igen.

- Så, hittar herrn något som faller i smaken? Jag ler lite snett, den lilla extra tiden jag fick för att vänja mig vid elektriciteten som fanns i luften runt Kevin och den underbara doften fick mig att bli lite mer självsäker. Jag var inte fullt lika nervös längre, även om mitt hjärta bultade så att jag innerligt hoppas att det inte hördes högt.

- Ja, svarar Kevin och vänder sig om mot mig. Han fantastiska, bruna ögon såg rakt på mig, han log och trots att jag tyckte att jag hade samlat mig slog hans otroliga utseende mig ur balans.

- Jag hittade ju dig. Han log fortfarande busigt och såg utforskande på mig, väntade på min reaktion. Jag bad tyst mitt undermedvetna jag att slå till min hjärna hårt så att jag kunde komma ur transen, men som vanligt blev jag ignorerad. Jag stod tyst en liten stund och bara tittade på honom, jag hade kunnat ligga en hel dag och bara titta på Kevin, varenda liten detalj på hans perfekta kropp fick fjärilarna i magen att fladdra runt så att det nästan gjorde ont. Att det fanns sådan perfektion personifierad var bara det ett mysterium. Till slut hade jag samlat mig tillräckligt för att lyckas öppna munnen.

- Så, tog du dig hem ordentligt igår? Du fick helt plötsligt så bråttom. Jag försökte läsa hans ansiktsuttryck samtidigt som jag ställde frågan, men det var omöjligt att avgöra några känslor.

- Ja, jag vet, jag ber om ursäkt för det. Jaha, så det var det? Jag skulle inte få någon förklaring på hans plötsliga kyla och otrevliga försvinnande kvällen före. När jag som bäst stod och försökte förstå mig på denna vackra man som stod framför mig, med dom mystiska, mörka ögonen, fick jag en stark känsla i kroppen att fråga ut honom, jag var tvungen att få veta vad det var som pågick. På något sätt hade jag blivit inblandad, oavsett om Kevin ville det eller inte.

- När ska du börja förklara någonting för mig? Du dyker upp från ingenstans, svarar undvukande på mina frågor, försvinner utan att säga hejdå och dyker sedan upp och låtsas som ingenting?

Jag försökte att inte låta allt för hård, men det var svårt att hålla inne frustrationen som bubblade upp inom mig och kvävde fjärilarna i magen en efter en.

Kevin suckade och tittade bakom sig som för att säkerhetställa att ingen var i närheten och kunde höra oss. Sedan tog han upp telefonen ur fickan, slog ett nummer och satte telefonen mot örat.

- Vänta en sekund, sa han och lyfte handen mot mig, vände sig om och gick ut ur butiken.

Kvar stod jag med hakan vid bröstet ännu en gång, hur kunde han bara undvika mig sådär? Vända sig och bara gå rakt från vårat samtal, utan att ge mig en endaste ursäkt eller försök till en förklaring. Jag följde Kevin med blicken, han gick fram och tillbaka utanför butiken och gestikulerade vilt med armarna, han verkade vara i en hetsig diskussion med någon på andra sidan linjen. Jag var för chockad över att ha blivit så fullständigt överkörd att jag inte förmådde att röra på mig, jag bara stod och stirrade tills Kevin kom in i butiken igen, han log när han såg mig och skakade på huvudet. Hans ögon hade fått ett svagt rött skimmer, likaså kinderna, han verkade vara uppjagad efter telefonsamtalet. Han drog handen genom det yviga håret som för att skaka av sig känslan och satte sedan händerna i fickorna sådär ledigt och sexigt som bara han kunde. När han kom fram till mig hade jag lyckats stänga munnen och satt armarna i kors, jag kände mig som ett barn som var på väg att protestera oavsett vad den andra personen hade tänkt säga.

- Viola, vad har du för dig ikväll? Skulle du kunna tänka dig att äta middag med mig? Ja, jag hade tänkt protestera mot allt han skulle kunna tänkas säga, men det här var jag inte beredd på. Än en gång kom min förvånade min och jag fick en oväntad vilja att skratta högt. För att inte låta för ivrig tvingade jag mig själv att tänka efter en stund innan jag svarade.

- Jag har egentligen planer, men jag tror att jag kan flytta dom, om det är en riktigt god middag.

Jag var riktigt nöjd över mitt svar, jag hade inte alls några planer för kvällen annat än en dejt med skolböckerna och en påse godis, men nu verkade det i alla fall inte som att jag bara väntade på att få kasta mig i armarna på en nästan främmande man. Kevin såg ut att bli lättad av mitt svar, han såg nästan spänd ut först, men tycktes andas ut som att han hade tagit ett kliv på tunn is genom att ställa frågan.

- Bra, jag hämtar dig vid sex. Nu tycker jag du ska återgå till ditt jobb och hjälpa mig att hitta en kostym, jag skulle kunna tänka mig den kostymen som han har, sa han och nickade mot min förra kund som nu stod i kassan med Marcus på väg att betala.

- Det verkar vara en bra kostym om den får dig att säga ja, flinade han.

- Det kanske inte var helt sant, men det fick ju honom att köpa kostymen, eller hur?

- Då får du ge mig kostymen som faktiskt får dig att säga ja.

Jag var nära att säga att jag faktiskt skulle sagt ja till Kevin där och då oavsett vad han hade på sig, trots hans mystiska personlighet och det faktum att jag inte alls kände honom, men klarade att hålla tillbaka. Det var en sådan sak som helt klart hade kunnat få vilken man som helst att ställa in middagen, istället tog jag fram en av kostymerna från gräddhyllan och höll upp den framför Kevin med ett stort leende.